Krigets bilder lämnar sällan någon oberörd. Sönderbombade byggnader och kollapsade stålkonstruktioner blir mer än ruiner – de bär spår av människors liv och berättelser. I de förvridna stålbalkarna ser jag något organiskt, nästan levande, som fortfarande sträcker sig mot ljuset.
I arbetet med WarZonevärmdes stålet upp, deformerades och fick delvis själv styra formen. Först därefter sammanfogades delarna till skulpturer där förstörelse och liv existerar samtidigt.
___serialized2.png?withoutEnlargement&resize=48,29)
___serialized2.png?etag=W%2F%22c358-66eaeae9%22&sourceContentType=image%2Fpng&ignoreAspectRatio&resize=233%2B140)
